mahaha

shit va länge sen :')


Hanna och Mike - Fantasi
Uploaded by hannaekelund

kissies tävling

Är aldrig med i tävlingar men tänkte att jag skulle vara det nu när de äntligen är något kul att tävla om :)
Så jag är med och tävlar om Kissies goodiebag som hon lottar ut på  bloggen och de ända man behöver göra är att länka hennes nlogg och skriva att man är med och tävlar

Så det här är en länk och "Jag är med och tävlar"



hur perfekt är de inte att vinna BUS när man är så blek som jag :D moahaha

barndomskompis

Jag har typ tre barndomskompisar, en av de som var bäst heter Frida Höglund, alla som känner mig eller vet något om mig vet att Frida alltid funnits i mitt liv och alltid kommer att göra det på ett eller annat sätt, När vi var små så kallade vi varandra för systrar ibland, bodde en meter ifrån varandra och lekte VARJE dag. Vi var verkligen hos varandra 24/7 och inget kunde dela oss..

På den tiden var vi lika, delade samma intressen och älskade exakt samma saker. Men efter ALL tid som gått så har vi blivit heeelt olika, det är bara att se på personerna vi umgås med, hur vi är, klädstilen, ja allt nästan. Men ändå så är vi så lika och på grund av hur vi växt upp med varandra så kan vi läsa av den andra personen direkt. Det är skönt, att veta att man har någon där, när resten av världen sviker, För jag vet att även om vi inte är tajta nu så kommer frida ALLTID finnas där för mig..

Allt var så mycket enklare när vi var små, vi var två lyckliga familjer, som bodde grannar, var med varandra varje dag och lekte lekar tillsammans med alla barn i trakten på fridas tomt, nu bor ingen kvar och båda våra familjer är splittrade på flera olika håll, vilket jag verkligen HATAR, tryggheten som fanns mellan våra familjer är helt borta, men vi har varandra kvar. Det vet jag

Frida Höglund, jag älskar dig

nothing to say.. .

nothing to do.. En mening jag och elån använder tusen ggr varje dag när vi inte sjunger opera i diskrummet =)

Jag var söt när jag var liten,
såhäääääääääär söt


förändringar i livet

Undrar du någonsin hur lång tid det tar att förändra ditt liv?
Alltså vilken mängd tid som räcker för tt vara livsförändrande?
3 år som högstadiet/gymnasiet?
Ett år?
2 månader?
Kan ditt liv förändras på en månad, en vecka eller en dag?

Vi har alltid bråttom, till att växa upp, resa, utvecklas...
Men när man är ung, så kan EN timme förändra ALLT!


Vare sig du vill det eller inte så är du vad dina kompisar och andra i din närhet ser dej som, man är liksom placerad i kategorier, som ensamvarg, nörd, poppis eller kanske sportfåne. Men är du stämplad som en av de kategorierna som du inte tycker passar dig så har jag en glad nyhet för dig.

Det kommer snart förändras, för alla lämnar skolan och åker ut i världen på egna håll. Kanske blir en nörd en känd kläddesigner? Man kan alltså sudda ut stämplarna.. .


förhållanden

Jag tror inte att jag är som andra tjejer när det gäller förhållanden, speciellt inte efter allt jag gått igenom och hur ont kärleken har gjort mig, vill inte ha ett förhållande, vill inte vara kär, vill inte krångla med mina känslor och släppa in någon i mitt liv, vill helt enkelt vara bara hanna och inte behöva ha överseende när jag gör saker, inte behöva berätta vart jag ska och vad sjag ska göra.. .

Men visst saknar jag myset ibland, eller okej, väldigt ofta, tänk er att en gång i månaden, få ligga ppå någons axel, få höra att man ser bra ut och bara mysa till en film samntidigt som man äter något gott eller bara ligga och höra den andras hjärta slå och se bröstkorgen röra sig när denne andas.. DE är vad jag saknar, närheten somman endast kan få känna OM man är i ett förhållande.

äh man kanske skulle skaffa sig ett sånt där förhållande som vänner med förmåner eller vad det heter.. eller ännu patetiskare, ett kk, fast då kommer ju inte myset med. haha.

jag klarar nog av att vara bara hanna och vara ensam,
jag klarar av att missa allt det bra i ett förhållande
för jag klarar inte av att gå igenom det dåliga.

från början

Det svåraste med att starta en blogg är nog att skriva det första inlägget? Hur skriver man utan att det blir för plötsligt eller för konstigt när man presenterar sig? Räcker det med "hej jag heter hanna jag är 17 år det här är min blogg" eller ska man skriva något djupare?

Eftersom att det här är en blogg som jag skriver för mig själv och för att ni ska veta vem jag är så väljer jag att skriva lite mer än så.

Hanna Ekelund heter jag och är 17år, tas väl inte för den mest seriösa typen om man säger så och jag är nog inte seriös så ofta helller, när jag väl är seriös så blir det fel och galet av det ändå. Men jag gillar att inte vara allt för seriös, man får ett gladare intryck till de svåra och jag älskar att hitta något bra i allt det svåra även fast det också kan vara svårt. Livet är enligt mig för kort för att inte se saker från den ljusa sidan!

Pratar vi killar så kan jag säga så mycket som att jag är singel och jag njuter av det samntidigt som jag saknar någon att mysa med, men jag är nog rädd för ordet förhållande just nu på grund av hur jag mått förr och vet inte om jag skulle klara av att släppa någon in på livet igen, inte utan att veta att personen kommer behandla mig bra så jag inte fastnar i samma mönster som sist. Men just nu varken njuter jag eller sörjer över att vara ensam.. har ju mina vänner och min kära lillasyster Nina =)

Ska jag också presentera mina vänner så måste jag nämna fyra namn, Melinda, Elin, Frida och Mimmi.
Melinda är en av mina bästa vänner som jag inte va en dag urtan i somras men sen av någon konstig anledning så försvann allt? vi är fortfarande vänner såklart men inte på samma sätt, vilket är tråkigt..

Frida är som de flesta vet min äldsta kompis, som jag ALLTID vet att jag har där, och som vet att jag alltid finns där. Finns inget mer att säga än att jag älskar henne även fast vi är som natt och dag, så olika men ändå så lika. Vi umgås inte heller mycket.. saknar det!

Elin, haha hon gör mig glad måste jag säga ;) Just nu är det personen jag umgås med mest och vi har nog aldrig tråkigt. Jag vet inte ens hur vi började umgås och hur vi började umgås så mycket, vi har ju vart världens fiender också, men de är en annan historia. Just nu är vi nog oskiljaktiga eller vad det heter, det känns bra det, min porrgurka..

och så sist men inte minst snyggmims ;) trion i skolan är ju utan tvekan jag, elin och mimmi och vi är såå glad för det,hertiginnorna kallas vi och ja, hertiginnorna är vi ;)




det här inlägget tog förrästen 175 minuter att skriva, bra gjort hanna (y)

RSS 2.0